1. Sextonde oktober. Tre, sex, fem. Klockan är 01:00. Jag har rest till Tidaholm för att tanka intellektet. Det är märkligt att det går här. Bredvid barndomen, branden och böckerna från förr. På väggen i mitt rum hänger fortfarande Håkan bredvid kyssen, men i utkanten av staden har de byggt en ny rondell. Plus kapat almarna/lindarna/pilträden på baksidan av gården. Ett steg framåt, två tillbaks.
Tar ett andetag, en biltur, minns att skymning här i Västergötland ändå är det vackraste som finns. Jag hade glömt det bakom alla tunga minnen.
2. Tydligen missar jag att uppleva mig saknad. Vi talade om det, att det vore något fint. Se hur rummet och gruppen, kontexten fungerar då man själv inte är där. Som en mindre radikal version av att gå på sin egen begravning. Men mer än vad jag saknas saknar jag. En sådan sak jag måste låsa dörren om. Det finns en preskriptionstid på det där och den är nu passerad.
(Det fanns ett nummer tre och nummer fyra här. Om taktslagen i tiden och om att vända sig själv ut och in. Bokstavligt, nästan. Behåller det som mitt ett tag.)
Jag slits ofta mellan verklighet och vad som skulle bli en bra historia.
0 tankar:
Skicka en kommentar