▲▲▲

Mer eller mindre vid liv.

2012-02-02T00:33:00.000+01:00

Jag hade ett outtalat bak-i-skallen-nyårslöfte riktat till mig själv. Då det nya året började skulle jag blogga varje dag i en hel månad. Sedan kom första januari och inte blev det något av med det. Då tänkte jag istället att jaja, men det gör det samma, februari, det ska bli min månad. Det är ändå den kortaste på året, hur svårt kan det vara att hålla löftet då? Nu är klockan femton minuter över tolv och det är torsdag den andra februari. Crap.

Jag är här iallafall, alive and kicking. Inte så mycket kicking eftersom klockan som sagt är kvart över tolv och jag är trött och dessutom har ett inflammerat knä. Men as the saying goes, så att säga. Vill ni veta någonting om vad som hänt i mitt liv sedan sist? Klart ni vill, för det är hur mycket spännande som helst!

Jag är tillbaka på Österlenskolan, för min allra sista termin här i himlen. Jag och mina klasskamrater snedstreck bästa vänner ingick pakt redan den första dagen om att våren 2012 är all in all out all the way. Och där har vi banne mig hållt vad vi lovat. Vi började med peppfest då vi dansade till gryningen (vilket inte vill säga lite då det är vinter och i Sverige) och fortsatte med helspontana hängkvällar, middagar i skolan och en bastukväll med vinterbad i Vik. Det har minst sagt varit mycket och jag har älskat varje liten rusande sekund.

Nog vore det väl nog med det, men det är långt från fallet. Utöver allt det sociala har tvåorna på Österlenskolan (numera går vi under namnet Kläckeriet, lägg det på minnet kära vänner) hunnit bygga upp två separatutställningar – Elin Sandströms och Simon Skatkas – och en gemensam utställning på Ystad Konstmuseum som har pressvisning imorgon, öppnar fredag och med vernissage den 11 februari. Inte kan ni klandra mig för min dåliga bloggdiciplin?

Hemvändaren.

2011-12-22T23:41:00.000+01:00

Åter i barndomen och den ser ut såhär.
Och så talas det om ljuset ner på Österlen?
Skärpning, Skåne.

Julstjärnor mot bakgården. Utåt gatan till syns julen inte alls hos oss.

Huset bredvid stadshuset, där det finns någon form av vård. Stora väggar utan fönster och för några år sen stod där nedanför en stol och fyra stora askkoppar. Den offentliga svarta timglasformade sorten. Det kändes alltid himla sorgligt då man gick förbi.

Stadshuset.

En av mina klyschigaste egenskaper är nog att solspegling i fönster är det vackraste jag vet. Bär det med stolthet.

Julfest

2011-12-20T19:36:00.000+01:00

Ja, julfest på skolan. You know the deal.

Här är jag, halvvägs in i maskeradmode.

Här är Groucho Marx och Elvis.

Det här var lite hur skolan såg ut strax innan festligheten drog igång.

Till bords, Simon och David.

Alex, Maria och Isak, eller för kvällen Albert Einstein, Kikki Danielsson och Mazetti ögonkakao.

Isak och Simon skötte Mondrianbaren.

Och för att fortsätta på temat, Mondriansoffa och Mondrian-Rebecka.

Mingel. Färgcirkeln, Dali och Damen med hermelinen.

Kvällen bjöd på ett performance: Tornet på Kivik Art Center slogs mot Ulf Lundell.

Fear and Loathing in Las Vegas och "någon sorts spirituell person".

Mazetti, med chokladboll.

Det var livemusik också. Fantastisk livemusik.

Och rökmaskin.

Ja, det var julfesten det. Nu är det jullov och jag får hjärtsnörp av kompislängtan.

Vernissage

2011-12-20T01:49:00.000+01:00

Förra veckan var det premiär för nya skolgalleriet. Det som vi byggde om, om ni minns? Isak var först ut, med en jättefin utställning som satte ribban högt för oss andra. Det har varit mycket bilder på sista tiden, och här kommer några till:

Räven var där. Livs levande.

Här har vi konstnären i egen hög person.

Minglande klasskamrater.

21

2011-12-16T23:07:00.001+01:00

Jag fyllde år i onsdags och fick den här underbara bilden skickad till mig från Elin. Bästreferens och bästkompisar. Fantastiskt, inte sant?

Fredag.

2011-12-16T13:32:00.002+01:00

Upptäckte att mitt hår blivit nog långt att sättas upp i råttsvansar, så då gjorde jag det. Inte mer med det egentligen. Den här veckan har det varit tårtkalas och vernissage och födelsedag och sistskoldag och julfest och skratt och tårar och åh-hjälp-vad-jag-kommer-sakna-er och nu tänker jag sträcka första säsongen av Glee. För att jag helt enkelt förtjänat det. Hepp.

Galleri Gallerø

2011-12-15T00:12:00.001+01:00

Förra veckan byggde vi om skolans galleri, Gallerø. Spackel och sandpapper, målarfärg, musik och en himla massa skratt. Lite svordomar också säkert, om man ska hålla sig till sanningen. Buckle up, här komme ett tungt inlägg med lika tunga bilder.

Julmarknad.

2011-12-09T01:29:00.001+01:00

I söndags var det julmarknad på Kulturgjuteriet i Borrby. Jag var där. Fast mer än marknade mig satt jag i caféet och drack kaffe – jag har börjat utmana min motvilja mot varma drycker, det går halvbra – och hade det hur trevligt som helst.

Måndag och oändligt mycket mer.

2011-11-28T21:48:00.005+01:00

Då jag satte mig att skriva dagens inlägg såg början ut ungefär såhär: Jag är inte bara smart och snygg, jag är visst en jäkel på att laga mat dessutom. Sedan genomled jag en stearinincident som fick mig att fundera på om smart var rätta ordet. Vill inte gå in för mycket på detaljer, mest för att det vore skämmigt, men låt mig sammanfatta det såhär: Idag lagade jag en fantastisk laxpasta och sedan lärde jag mig att tallrikar går sönder av värmeljus och efter det lärde jag mig att man inte kan släcka brinnande stearin med vatten.

Väljer att se det från den ljusa (oeldiga) sidan och avsluta inlägget såhär: Jag är inte bara snygg och en jäkel på att laga mat – idag har jag dessutom blivit minst två viktiga vetskaper smartare.

PS. Hörde en intervju med en kille som lät precis som Gotte från Mammas Nya Kille idag. Visste inte vad jag skulle säga om det men jag kände att det kunde vara värt att nämna. DS.

Storm.

2011-11-27T20:27:00.000+01:00

Mitt nya favoritljud är ljudet av storm. Hur lyktstolpar gungar och flaggstångslinorna slår vindtakt och hur vågor och båtar slåss med varandra i hamnen. Och så det där kvällsmysiga vinandet från fönstren i gårdshuset just som jag bäddat ner mig med ostmackor och film. Det låter nästan äckligt mysigt nu när jag beskriver det, men i själva verket är det alldeles perfekt nivå.

Vernissage & such.

2011-11-24T22:44:00.001+01:00

Berättade ju senast om den vernissage som komma skulle. Den kom, och gick, och det gick bra. Langar helt enkelt lite bilder. (Min oerhörda ödmjuk- snedstreck klantighet gjorde att jag missade att få en bra bild på de bilder som jag självt ställt ut. För att se dem får man helt enkelt ta en tur till Skaraborgssalongen.)

Tidaholm.

2011-11-17T14:26:00.000+01:00

Det har varit himla fina dagar nu. Tisdagens spontanfest bjöd på skratt och frågesport och sentamentalitet och slutade på något vis i Vik. Sedan hann jag bara hem för snabbpackning och dusch innan bussen rullade mot Lund och sedan tåget norrut. Genom hela Halland i vintervackert solljus, fina vägen upp till Göteborg. Och så in mot Falbygden där allt var is och dimma. Nu ligger jag i mammas soffa och tittar ut mot bakgården och Barnens Hus.

Så vad gör jag här då? Jo, imorgon är det vernissage på Skaraborgssalongen, en jurybedömd utställning i Skövde där jag fått med tre bilder. Så himla kul! Så jag åkte upp för att närvara, av uppenbara skäl. Har du vägarna förbi schlätta, ta en sväng in och säg hej! Utställningen hänger till den 5 februari.

Och nedan, en mobilkameradokumentation av resan hit. I ordning någonstans i Halland, Göteborgsluft och sedan Falköping i dimhölje.

Måndag.

2011-11-07T13:18:00.000+01:00

Nu har jag gjort det igen, varit borta sådär utan förklaring. Men det finns en enkel ursäkt. Ni förstår huset är kallt och staden är kallare. Det hinner mörkna innan det har ljusnat och maten är slut och jag orkar inte annat än att stanna kvar i sängen. Min utsikt de senaste dagarna har sett ut ungefär såhär:

Kvartsspännande att skriva om, på sin absoluta höjd. Men jag har hundra bilder från en Halloweenfest och inga bilder alls från helgens fest i Vik. Ska samla ork och mod och tankarna så återses vi snart.

Över Schweiz.

2011-10-27T01:57:00.000+02:00

Någonstans på vägen mellan Zurich och Venedig.
(Tvärtom men melodin blev bättre på returen.)

Min bästa min.

2011-10-20T23:01:00.001+02:00

Som många av er säkert redan vet är jag den mesta Photo Booth-junkie jag känner. Idag har jag gått igenom de 1346 bilder jag samlat på mig sista tiden. De är nästan uteslutande av mig och på majoriteten av dem gör jag den här minen. Skeptiskt förvirrad, kallar jag den, och det är min favorit. För att jag ofta känner mig just så. Skeptisk och förvirrad. Tror jag ser ut ungefär på det här viset för det mesta i verkliga livet också.

Torsdag.

2011-10-20T14:16:00.000+02:00

Ungefär såhär kul tycker jag det är att ligga hemma på soffan då resten av gänget har möten och kreativitetsflow – och säkert hur kul som helst, om jag känner dem rätt – bara cirka femtio meter bort. Jäkla 48-timmars smitthärdshittepå, jag vill också vara med!

Måndag, 12 oktober.

2011-10-18T00:34:00.001+02:00

Minnesbild från ett hotellrum i Venedig. Just nu fylls jag av förväntan mer än saknad då jag tror jag har så många samma stunder framför mig. Mitt vackra vackra liv med mina vackra vackra vänner.

VIII x II

2011-10-16T23:36:00.000+02:00

Var en åtta, blev till sexton, delades och föll.
Fosterställningsåttan in i evigheten nu.

Låter fallet gå till handlingarna,
låter handen skapa ord.

VIII

2011-10-16T02:39:00.000+02:00

1. Sextonde oktober. Tre, sex, fem. Klockan är 01:00. Jag har rest till Tidaholm för att tanka intellektet. Det är märkligt att det går här. Bredvid barndomen, branden och böckerna från förr. På väggen i mitt rum hänger fortfarande Håkan bredvid kyssen, men i utkanten av staden har de byggt en ny rondell. Plus kapat almarna/lindarna/pilträden på baksidan av gården. Ett steg framåt, två tillbaks.

Tar ett andetag, en biltur, minns att skymning här i Västergötland ändå är det vackraste som finns. Jag hade glömt det bakom alla tunga minnen.

2. Tydligen missar jag att uppleva mig saknad. Vi talade om det, att det vore något fint. Se hur rummet och gruppen, kontexten fungerar då man själv inte är där. Som en mindre radikal version av att gå på sin egen begravning. Men mer än vad jag saknas saknar jag. En sådan sak jag måste låsa dörren om. Det finns en preskriptionstid på det där och den är nu passerad.

(Det fanns ett nummer tre och nummer fyra här. Om taktslagen i tiden och om att vända sig själv ut och in. Bokstavligt, nästan. Behåller det som mitt ett tag.)

Jag slits ofta mellan verklighet och vad som skulle bli en bra historia.

Tisdag 2.

2011-10-11T22:02:00.002+02:00

Tisdag.

2011-10-11T10:59:00.001+02:00

Fragment från morgonen: Skriver för lite och tänker för mycket. Så som det är ibland. Fast vissa dagar får jag för mig att jag talar bara för att ha nåt sagt. Mitt nästa projekt är att sluta med det.

Venedig #2

2011-10-09T21:06:00.001+02:00

Bredvid vårt hotell låg ett övergivet sjukhusområde, Ospedale al Mare. Det var som om alla en dag bara rest sig upp och gått därifrån. Där fanns läkarjournaler och medicinflaskor, röntgenbilder och disk. Allting var lämnat åt sitt öde. Tiden har fått färgen att hänga längs med väggarna och överallt satt lappar med varning om asbest eller rasrisk eller radioaktivitet. Där fanns också spår från andra, okända människor som hittat platsen innan oss.

Venedig #1

2011-09-27T16:33:00.002+02:00

I Venedig var det varmt nog att försöka inhalera vatten, väl hemma i Simrishamn har frosten börjat smyga. Vi har gått på biennal, ätit pizza, promenerat, druckit spritzer, farit fram över kanaler och haft det allmänt underbart. Min lilla österlenfamilj och jag. Det allra bästa är nog att man kunde tro att efter en vecka av så intensivt socialiserande skulle man kanske vara trött på varandra, men ändå stannade vi kvar i skolan igår kväll och lagade middag tillsammans. Kan man ha det bättre? Tror inte det.

Jag har över 800 bilder från resan. Knappt jag själv orkar titta igenom dem alla, så vi tar det nog i omgångar. Här kommer ett första lass. Bilderna är en salig blandning av mina människor, andra människor, ny och gammal konst, slitna byggnader, pampiga byggnader och en eller annan utsiktsbild. Ja, ni ser ju...

PS. Hur mycket jag än vill så vill bilderna själva inte lägga sig i ordning. Det får man helt enkelt lov att acceptera.

PS 2. Bilden på mig tog Elin med min kamera. Kika in på hennes blogg också om du får mersmak på Venedig!

Venedig via Borrby

2011-09-18T23:01:00.000+02:00

Händer visst nåt konstnärsrelaterat i Venedig. Drar väl dit och kollar läget. Första stoppet Borrby, vi ser ut lite såhär:

Burken.

2011-09-16T00:49:00.001+02:00

Den här burken fick jag av Johanna då jag fyllde nitton år. Den är fylld med glitter som virvlar då man skakar den så jag antar den är tänkt mest som en julprydnad. Men jag tycker att den är så fin att den står framme året om.

Helgen, del II. Fantastiska söndag.

2011-09-16T00:38:00.000+02:00

Säger inte ens nånting, ord känns bara onödigt just nu.

Helgen, del I. Fantastiska lördag.

2011-09-14T22:43:00.000+02:00

Min helg var oerhörd och delades med underbara människor. Gamla favoriter och fantastiskt fina nytillskott. Vädret var vackert och ljuset var vackert och vi for till Kivik Art som bjöd på både fin och kontroversiell utsikt samt spännande ljud som tycktes komma ingen eller överstans ifrån. Efter äventyret drog vi oss tillbaka, till tryggheten i Vik, där jag som alltid tog en bild i hamnen och där jag som aldrig nånsin tidigare blev bjuden på en schweizisk nationalrätt. Simons vän från Schweiz var på besök och jag insåg att jag kan helt galet många ord på engelska, men inte de där små som man faktiskt jämt behöver.

Jag tror jag slutar skriva där och bildbombar lite istället. Jo, så gör vi.

Fredagen och här sitter jag och ser snygg ut.

2011-09-09T18:46:00.001+02:00

Fick någon idé om att det är okej att försöka sig på snyggposer om man outar att det är just det man gör. Har jag rätt? Har jag fel? Lyckas jag? Det här är i princip första dagen sedan skolan drog igång för två veckor sedan som jag kommer därifrån innan klockan elva på kvällen. Teckningskursen är redovisad; jag blev inte klar men hann en bra bit i rätt riktning. Lägger upp lite bilder på det snart. Ikväll är det fest, hence försöka-snygga-upp-sig-tramset. Hepp!

Söndag.

2011-09-04T11:11:00.000+02:00

Spontantur till Kivik, vi promenerade, åt lyxpizza i hamnen och klättrade på lite stenar. Och Simon ville att jag skulle ta en bild då han försökte se cool ut. Såklart. Bor på världens bästa ställe. Hej då!

Den galet upptagna.

2011-09-02T00:08:00.000+02:00

Slår man ihop allting som hänt mig under de första 20 åren av mitt liv så skulle det nog ändå verka ganska fattigt om man jämför med vad jag haft för mig de senaste två veckorna. Jag har levt så mycket att internet knappt har existerat, tänk dig det. Det har varit strandhäng, gårdshushäng, Malmöfestivalenhäng, caféhäng, lägenhetshäng... Och skolstart. Med välkomstfest och teckningskurs och platsuppdelning med allt vad det innebär. Och det har varit fantastiskt, alldeles fantastiskt.

Min kamera verkar ha dött den slutgiltiga batteridöden så här kommer istället lite mobilkameradokumentation av mitt Malmöäventyr. Först såg vi bob hund. Ett sånt där band som jag alltid vetat att jag gillat, men som jag aldrig riktigt satt mig ner att lyssna på. Det har ändrats nu för de var grymma.

Dagen efter chillade vi mest i folkets park innan vi sprang igenom staden för att se CunninLynguists, följt av Maskinen och The Ark. Jag och Stine dansade oss fram till platser längst fram vid kravallstaketet. Så som det ska vara.

Ett brustet blodkärl och en oplanerad taxitur senare var jag åter i gårdshuset. Såg ut såhär:

Vakuumförpackade kläder är för övrigt bland det coolaste jag sett i år.

2011-08-24T22:47:00.000+02:00

Livet i gårdshuset. Ett år senare.

2011-08-24T13:18:00.000+02:00

Jag vet inte om ni kommer ihåg, eller ens var med på den tiden, men för ett år sedan var jag alldeles nyinflyttad i gårdshuset och lade upp lite bilder på min nya omgivning. Sedan gjorde jag ett hemma hos-reportage inspirerat av den kalla realismens tidevarv strax innan jag flyttade ut i våras. Efter några sommarmånader i barndomen är jag så tillbaka här igen. Tänkte att vi kunde göra en remake på förra årets succé. Det mesta är sig likt, men här och var har det piffats lite smått. Alltså:

Frukosten i gårdshuset. Den här sortens frukost äter jag nästan aldrig. Men det är bara då jag gör det som jag bemödar mig att ta en bild. Såklart.

Bokhyllan fick omorganiseras pga akut platsbrist. Eftersom jag tycker så mycket om system tänker jag förklara mitt: längst upp har vi de stora bokserierna – Harry Potter tar upp mer än halva hyllan där, av uppenbara skäl. En hylla längre ner samsas skönlitteratur, poesi och pocket. Sedan har vi konstböcker, biografier och kurslitteratur. Den väldigt uppmärksamme märker att det finns tillfällen då jag frångått mitt system; mina invändningar i dessa fall var mestadels estetiska. Jag tänker att då jag är 50 ska jag ha ett helt rum fyllt med bara böcker. Bästa.

Pokerlampan (tänk er ett mörkt rum där den svingar långsamt över bordet. Stämningsfullt, eh?) och en ko.

Ovanför spisen står numera jordgloben jag köpte på semestern. Det är perfekt, för spisvrån var besvärande dunkel förra året. Där ligger även den underbara trollstaven som Julia tillverkat åt mig. Körsbärsträ, 11,1 tum, magisk kärna: testralhår. Med stor makt kommer stort ansvar. (Julia är utöver sin roll som framträdande trollstavsmakare dessutom en fantastisk person. Hon for iväg för ett årslångt äventyr i USA i måndags, kika in och se hur hon har det!)

Förra året var fönsterbrädan i köket fylld av ett myller av kryddor, oljor och diverse. Det drev mig vansinne. Längst ut till vänster står nu ett vinglas jag köpte med mig från Katarinas utställning. Där fanns flera glas att välja mellan, alla skilde de sig lite från de andra. Den här formen kändes som att den var jag. Ett steg längre in hittar vi en av burkarna jag gjorde under förra årets keramikvecka. Älskar den, och längtar efter att få göra fler. Det lilla runda i mitten är ett saltkar, också från semestern. Då man ser det vill man bara plocka upp det och hålla i det, det ligger alldeles perfekt i handen, som en märklig blandning mellan jojo och en hockeypuck. Sedan har vi kaffet, som jag inte dricker själv men tycker om att kunna bjuda på, och till sist fick kryddorna ta upp en litet hörn av fönstret. Estetiskt ganska trist, men de praktiska fördelarna vann.

Ännu en vägg från sommaren som gått.

2011-08-20T02:06:00.003+02:00

Lämnar sommaren bakom mig nu. Imorgon rullar jag ut ur min barndomsstad igen. Söderut. Mot Österlen.
Och som alltid är det bort och hem och tillbaka och till början på ett helt nytt äventyr.

Torsdag.

2011-08-19T00:08:00.003+02:00

Idag var det jag och min skivspelare. Jag har kontemplerat. Skrev även om vampyrer samt städade runt skrivbordet. I omvänd ordning, givetvis; det går inte att arbeta i kaos. Det sista jag bockade av innan jag satte mig att skriva var vakuumförpackning av dunkuddar. Kommer leva på det länge, fantastisk hur de bara krymper samman till en skrynklig lite massa.

Jag borde kanske skapa en ny bloggkategori: dagens ego via photobooth. Den uppmärksamme läsaren/tittaren märker möjligtvis att jag satt saxen i min lugg igen. Samt byggt på det röda. Annars kan man också skymta fiskargubben bakom mig. Hittade honom på en loppis härom veckan. Han kontemplerar också. Det ska bli min nya samling, tänkte jag. Kontemplativa människor på bild. Hepp!

2011-08-18T02:27:00.006+02:00

Förresten har jag lagt mig till med att ha papper och penna vid sängen. Om man skulle komma fram till den där lösningen på världens varenda problem innan man somnar. Det har jag inte gjort, inte än i alla fall. Istället vaknar jag mest med abstrakta små texter om hjärtan och hjärnan, universum, slentriantristess och så. Ungefär, till exempel:

1. Som tusen åter tusen trådar, sammanknuten konvention och regelverk och jag som aldrig kommer nog långt bort att kunna se hur allting hänger samman. Plus jag tror jag tappar mina ord.

2. Som om vi led av kärlekstörst men lät vår rädsla komma först.

3. Närvaron/frånvaron. Lite som en sönderkokt potatis.

4. Som repris efter repris typ klockan elva på en tisdag. Förmiddagarna runt mars april nån gång.

5. Ironin i det enda anagram till glad som internet kan erbjuda.

6. Jag drömmer att jag drar Westminster Abbey på en skrinda. För andra gången det här året. Vad säger man om något sånt?

Onsdag.

2011-08-18T00:39:00.004+02:00

Har tänkt på det här med att outa sin ilska på internet. Ni vet på facebook eller forum eller bloggar. Det har jag, såvitt jag kan minnas, aldrig gjort. Men är jag den enda som ibland blir så kliande sugen? Sådär "Word up, du är ju bara så dum i huvudet". Blir nyfiken. Undrande på samma sätt som då man undrar hur det skulle kännas om man kunde flyga, eller om man hade ögon i nacken eller tentakler istället för armar. Sådär "Jag vet att det här aldrig kommer hända, men om det skulle göra det, hur skulle det kännas då?". Å andra sidan är nog att vara elak över internet ungefär samma sak som att vara elak i andra situationer. Och det är jag ju inte särskilt mycket för.

På lördag återvänder jag till mitt kära Österlen. Bjuder på en bild från skolstarten i januari. Måleriperioden. Linjerar alltid mina saker innan jag går hem, vet inte om nästföljande mening borde vara "annars blir jag tokig" eller "för att jag är tokig". Bestäm själv, antar jag.

Småfåglar och igelkottar. Som på zoo fast bättre.

2011-08-14T11:47:00.003+02:00

Slänger mig ju gärna rakt in i ett hav av ord, som ni säkert redan märkt. Så tänkte jag väl att en språkutmaning kunde bli som nån sorts spännande vardagsinslag och gav mig på att börja twittra igen. 140 tecken och sådär. Vill man köra mer realtids-stalking kan man alltså kika in på Twitter eller flytta blickfånget till högerspalten här.

Skulle egentligen lagt upp bilder från Katarinas vernissage också, men jag har kameran i handskfacket på bilen och bilen är i Skövde at the moment. Istället bjuder jag på en gammal bild från Simrishamn. Två igelkottar. Bara för att det är så sällan jag fått se den sortens djur i plural. Vilken grej!

Något gammalt, något nytt.

2011-08-12T18:42:00.003+02:00

Nu ligger uppsatsen med titeln Tidig etablering eller falska ledtrådar? En undersökning av karaktärspresentationer i Harry Potter-böckerna äntligen på brevlådan och jag får tid att andas ut. Det här med att komma fram till vad man kommit fram till är inte alltid lätt men jag tror nog att jag lyckades till slut. Jag firar mitt tillfälliga andrum med det free flow of information som Storbritanniens premiärminister tycker är så problematiskt. Facebook, twitter, bloggosfären – high five, jag är tillbaka!

Tänkte börja med två tips till alla er därute.

Ett är gammalt, ett är nytt.

För den här bloggen åtminstone.

Nummer ett:

Jag ser om SVT-serien Upp Till Kamp och blir dökär all over again.

Så vackert, så bra. Se den!

Nummer två:

Tips nummer två rör sig inte överdrivet långt bort från det första, det handlar också om en serie som just nu går på SVT. Angels in America heter den, och den utspelar sig i 1980-talets New York, i skuggan av höghus och aids. Avsnitt tre av sex ligger just nu ute på SVT Play, get with the programme.

Det var allt för mig, nu ska jag äta orimliga mängder potatissallad plus småtärnade gröna äpplen. Godaste som finns. Hepp!

Måndagen, igen.

2011-08-08T15:21:00.006+02:00

Idag har jag kommit fram till två saker:

1. Något av det finaste jag vet är rum som har fönster åt två håll. Framförallt kök. Dubbelvettande köksfönster kan vara det bästa världen har att leverera. Den här känslan tror jag alltid att jag haft men den har aldrig formulerats för mitt inre innan nu.

2. Jag tittar på en film om Jimi Hendrix på SVT Play och inser att jag dansar så som människorna dansar på konsertklipp ifrån sextiotalet. Jag har alltid känt mig malplacé på dagens dansgolv.

Och så har vi dagens motgång:

Med fem dagar kvar till deadline inser jag att jag beställt hem fel kurslitteratur. Får nu skriva klart min uppsats utan tillgång till den bok som skulle utgöra dess grundsten. #universums_oslagbara_överjävlighet

And now the final frame.

2011-08-08T02:22:00.004+02:00

Sommar och så.

2011-08-06T01:59:00.000+02:00

Nuförtiden är mitt hår mest variationer på temat jag ska snart till sjön ändå

så varför alls bemöda sig med kam?

Hela vida världen ungefär.

2011-08-06T01:04:00.006+02:00

Jag fick en jordglob med mig hem som en skatt från min semester. Den är helt i plast som gulnat genom åren och den har små skepp utritade här och var på haven. Jag kunde inte motstå för den kändes åh så full av äventyr. Det finns en lampa inuti som får lysa upp en stund om kvällarna. Mysigast i hela vida världen.

Måndag.

2011-08-01T15:58:00.000+02:00

Hemkommen. Gassande sol. Den sortens dag då ingenting känns riktigt lika lockande som att sträcka ut sig under parasollet på vår bakgård med ett mindre berg av vattenmelon och en bok som inte klassas kurslitteratur. Men icke. Skärmen på min dator hatar solen med en brinnande passion så för att kunna läsa något alls på den är jag förvisad till mitt mörka rum. Visserligen passande då ämnet än en gång är creatures of the night, men föga inspirerande, det vill jag lova. Det är så himla intressant egentligen, men allting hade varit mycket lättare om det var sådär en fyra grader varmt och regn.

Inatt drömde jag att universum gick under. Jag tolkar det som att jag antingen är farligt trött på tillvaron eller har sett på tok för mycket Star Trek.

Fredag.

2011-07-29T11:10:00.000+02:00

Häromdagen kom jag på mig själv med den typiska filmreaktionen "Jag är upprörd så jag stänger dörren bakom mig, lutar mig mot den och tar några djupa andetag". Jag funderar på om filmpersoner gör så för att det är en naturlig reaktion, eller om man reagerar så för att man sett på film att det är så det ska gå till. Någonstans där trasslar jag in min i min egen tanke och hittar inte ut igen.

Åker än en gång till barrträden i Småland om en stund. Närmare bestämt en skara tallar strax utanför Eksjö. Varm tall vid vatten ligger högt på Bästa lukter-listan, så det passar sig ju fint. Väl där ska jag fira mormor min och skriva lite uppsatser är tanken.

En annan tanke slog mig: jag är gärna himla strukturerad men har nästan aldrig matchande påslakan och örngott. Vad är grejen med det egentligen?

Fredag, av uppenbara skäl.

2011-07-22T22:26:00.002+02:00

Den här veckan har varit en vinylvecka. Jag har suttit vid mammas morfars gamla skrivbord, som just fått flytta in vid fönstret i mitt rum. Mörkt tungt trä som slitits genom åren. Jag har aldrig träffat mammas morfar, han dog några månader innan jag föddes. Det är vackert då på något vis, att hans skrivbord står i mitt rum nu för då vet jag att vi ändå har någonting gemensamt. Hur som helst, skrivbordet vid fönstret i mitt rum i Tidaholm. Där har jag översvämmat huvudet med Dylan hela veckan och tatuerat in varenda litet skrapljud i mitt minne. Klickar du på bilden kan du lyssna på låten som just idag är bäst i hela världen. Den finns på Spotify nu nämligen. Det är inte samma sak som från vinylen, givetvis, men alltid någonting. Min version har ett hack precis i slutet av låten, så att ordet unkind upprepas i det oändliga om man inte ger skivspelaren en försiktig liten puff. Det är fint för att jag också alltid hakar upp mig.

Semester I

2011-07-19T17:46:00.001+02:00

Jag är hemma igen. Det säger nog inte er så mycket, med tanke på att jag aldrig skrev att jag for. Men det säger mig en hel del, då det bland annat innebär att jag kan sova i min egen säng, plocka hallon på bakgården och spendera mina kvällar framför mammas gamla skivspelare. Typiskt bra saker. Men nu går jag händelserna i förväg. Kronologi, alltså: jag for. Till Laholm eller om man ska vara väldigt exakt till Mellbystrand. I en vecka. Med familjen.

Mellbystrand ligger ungefär 20 minuter från Båstad och min mor, i en uppvisning av utomvärldslig timing, lyckades för andra året i rad matcha semesterveckor med tennisveckor, vilket medförde att där var människor precis överallt. Men särskilt glammigt blev det ändå inte för min del. Då det på andra sidan landskapsgränsen vaskades champagne klurade jag lugnt på mina bokstavsbrickor – ja, redan på semesterns andra dag hotade resten av familjen att livstidsbanna mig från Alfapet, med motivationen "Du bara vinner hela tiden ju!" – och plöjde ohälsosamma mängder av The Big Bang Theory i en liten stuga med på tok för många bord per kvadratmeter.

Syskonen Wilhelmsson gör havet. Det går bra nu.

En dag for vi till Höganäs. Där köpte jag en stor bok om rymden och en mindre om resor mellan Stockholm/Finistère. Som ni som hängt med ett tag redan vet tycker jag om att definiera min verklighet i väggar. Såhär såg en vägg i Höganäs ut:

På tisdagen satte jag mig ensam på tåget från Laholm till Malmö. Väl där träffade jag Kristine och vi hade en superhärlig soldag med cafehäng och parkhäng i storstadsterräng. Himla fint. Mindre roligt var det då jag skulle återvända till familjen och blev meddelad att det var strömlöst på hela Malmö Central. Inställda tåg och arga resenärer. Många telefonsamtal, totalt kaos och några orosutbrott senare var jag äntligen påväg, tre timmar och tjugo minuter senare än planerat.

Harry.

2011-07-14T00:07:00.001+02:00

Led av pretraumatisk stress inför den posttraumatiska ångest jag skulle komma att drabbas av då kvällen var till ända. Hej då, Harry.

Elva timmar senare och barndomen är över. Blandade känslor. Det var allt.

Onsdag.

2011-07-06T00:38:00.002+02:00

"Sverrir Gudnasson spelar Hugo Alfvén när Bille Augusts filmar på Marstrand."

Tycker det var lite ironiskt att till en artikel som handlar om en dåligt uppmärksammad kvinnlig konstnär har Kulturnyheterna valt att sätta en rubrik med tre män i fokus.

Tisdag.

2011-07-05T20:48:00.000+02:00

Solig tisdag med en cykeltur och minus massa lugg. Vilken grej!

Saknar Simrishamn. Stormdagarna också.

2011-07-04T12:53:00.001+02:00

04:41

2011-07-04T04:46:00.001+02:00

Har gjort internetbaserade personlighetstest mest hela natten. Inte så mycket för att jag var uttråkad som för att jag är lite förtjust i känslan av att kategoriseras. Kanske har det någonting att göra med min förkärlek för rollen som offer för världens alla omständigheter.

Sammanfattningsvis var de flesta tester eniga om att mina positiva drag är att jag är organiserad, omhändertagande och lojal och det mer negativa att jag är konflikträdd, har lätt att ta på mig för mycket ansvar och svårt att släppa taget om saker som bekymrar mig. Känns som att det stämmer ganska bra. Men så är jag också barnsligt fascinerad av mönster och system och skulle säkert inte dra mig för att omedvetet finjustera mig att passa lite bättre in på mallen. På ett småcharmigt, inte självutplånande sätt, naturligtvis.

Här är för övrigt någonting som fick mig att skratta idag.

"Dom kan inte säga nåt annat än att du har droppat tung science."

2011-07-01T03:32:00.005+02:00

Filosofer har svårare att få jobb än ingenjörer, konstaterar Svenskt Näringsliv som vill att studiemedlens bidragsdel ska sänkas och lånedelen höjas för studenter inom exempelvis humaniora och konst.

Jag ägnar som bekant en stor del av mina dagar (eller, som just nu, nätter) åt att plöja kurslitteratur till mina flumkurser, men tänkte ändå att man borde ta sig tid att i alla fall lite kort uppmärksamma Svenskt Näringslivs idioti. För att inte tala om den skrämmande kulturfientlighet som gång på gång dyker upp bland kommentarerna till artikeln. Att människor blir så fruktansvärt provocerade då man talar om vikten av konst, kultur och humaniora upphör aldrig att förvåna mig. Men det är klart, meningen – den enda meningen – med utbildning, kunskap och livet i största allmänhet är ju inte att utvecklas till en tänkande människa som på sitt eget sätt och utefter sina egna intressen kan hjälpa till att forma och berika det samhälle vi lever i – på många olika plan och inom en mängd olika områden. Nej, syftet med vår existens är ju såklart enbart att vara till nytta för Svenskt Näringsliv.

Skrattet eller tårarna? Ingetdera riktigt än, inte innan veckans studier har klarats av. 03:23 och himlen börjar ljusna, men no rest for the wicked, som man säger. Åter till vampyrerna helt enkelt.

Tisdag.

2011-06-28T15:50:00.000+02:00

Jag har spenderat hela dagen i badkläder på bakgården. Där har jag druckit isvatten (för jag residerar åter i ett hus med isbit-making-equipment, vilken grej!) och läst Dracula i den gassande solen. Allt för kontrasterna.

Det är ju så, som jag tror att jag nämnt innan, att jag läser två sommarkurser at the moment: Harry Potter och hans världar och Vampyrberättelsen — från Dracula till Twilight. Dagens läsning hör då, som namnet kanske antyder, till kurs nummer två.

Mer än så får ni inte veta om min dag just nu, för Fröken Hoppe ringde just och ville köpa glass. Sådant tackar man helt enkelt inte nej till, även om man har sådär en fyrahundra sidor som man borde ha läst klart helst till igår.

Jag älskar kanske mindre än vad jag gjorde förr, men mer än du nånsin får veta.

2011-06-27T20:52:00.000+02:00

Börjar veckan efter midsommar med Tove Janssons Höstvisa.
För att dagarna mörknar minut för minut.

Word up!

2011-06-24T17:57:00.000+02:00

Firar midsommar i Småland, i en stuga vid en sjö. Badar, kastar pil, vinner på chokladhjul. Helt okej, med andra ord. Photo Boothar lite också, mellan solglimtarna. Kram på er!

They're just never happy unless they're miserable.

2011-06-18T05:02:00.002+02:00

Jag har ändrat mig så många gånger sedan jag satte mig att skriva här. Jag skrek och svor och slet mitt hår, jag skrattade, jag tvekade, jag skrev och skrev och suddade och skrev någonting nytt. Nu delar jag upp mig, strukturerar sådär som jag tycker om. Ordning och reda för brevbärarnas skull.

Mitt huvud är en bikupa och magen är ett gnagarbo och istället för att rensa ogräs blir jag oproportionerligt irriterad över vardagsfrustrationer. Som att klockan är tio över fyra och himlen utanför mitt fönster är oanständigt ljus. Som att ögonen svider och skriker om sömn och att klockan på väggen hånfullt vrålar ut sina tickanden och tackanden i provocerande jämna sekundmellanrum.

Så når förargelsen komiska nivåer och jag inser hur utmattad man blir då man är arg på hela tillvaron.

Jag tror jag ska ge upp det där med ilskan för en stund och dyka in i Harry Potters värld istället. Den sortens eskapism är ändå mycket bättre för humöret än vanlig tarvlig bitterhet. Vi ses nog om sådär trehundratjugofyra sidor. Nog med tid för mandragororna att växa upp och göra sitt.

Hej!

2011-06-15T11:38:00.000+02:00

Kort och koncist sådär en tjugotre minuter innan midnatt.

2011-06-13T23:57:00.001+02:00

Idag ringde Kristine och jag blev helt och hållet gråtglad. Jag saknar redan Skåne med allt vad stället innebär så hemskt att det gör ont. Utöver det så läser jag just nu Myndigheternas skrivregler om användning av stor och/eller liten bokstav. Det är också ett sätt att fördriva tiden en sen måndagskväll som denna.

Lägesuppdatering.

2011-06-10T23:08:00.000+02:00

Hänger mest på First Class nu för tiden. Varför då? För Harry Potters skull, såklart. Jag läser sommarkursen Harry Potter och hans världar och den drog igång i måndags. Schtickadooda, vilken grej!

Och utöver det: Youtube känner mig visst utan och innan. Eller...?

Precis som staden alltid varit.

2011-06-10T00:29:00.000+02:00

Nu är jag hemma igen. Eller borta. Jag kan inte riktigt bestämma mig. På schlätta, hos familjen — så långt kan jag väl ändå sträcka mig utan sanningstänjningar åt något håll. Och nog känns det som om staden är precis som staden alltid varit. Snön har smält sedan sist jag var här och buskarna vid godisaffären är borta, men annars tycks det mesta här vara sig likt.

Godisaffären, förresten... Visst vet man att man bor i en väldigt liten stad då alla affärer istället för att kallas vid sitt namn helt enkelt benämns efter innehåll eller funktion i singular bestämd form. Klädaffären, mataffären, skomakaren eller banken. Inga Akademibokhandlar eller Skopunkter, inga NKs, inga Monkis eller BikBoks eller H&M, ingenting. Här finns det en av varje och det är dit man går. På gott och ont. För visst är det frustrerande det här med galet begränsade utbud, men nog är det ändå lite skönt att slippa välja hela tiden. Man tager vad man haver-mentaliteten, menar jag.

Nog om detta. I veckan har jag mest hängt med familjen, hängt framför datorn, hängt över böcker och hela tiden haft en överhängande och obarmhärtig huvudvärk. Det har, i punkternas ordning, varit himla fint, himla spännande, himla Harry Pottrigt och himla himla hemskt.

Nu är fredagen 23 minuter gammal och jag borde sluta mina ögon. Imorgon ska jag packa upp mitt liv ur mina lådor, och ska man orka med en sån sak är ju sömn ett fint förslag.

Första juni och sista allting annat.

2011-06-01T22:30:00.000+02:00

Allting som händer den här veckan är någon form av sista. Sista pannkaksmåndagen. Sista tisdagsmötet. Sista onsdagsmorgonen i gårdshuset. Sista skoluppgiften följt av sista redovisningen. Imorgon är det sista städningen och i övermorgon sista dagen i skolan, sista utflykten och säkert sista gången jag träffar en del av mina underbara skolkamrater.

Idag blev jag tillagd i facebook-gruppen "Föredetta elever vid Österlenskolan". Hur sorgligt är inte det? Jag vill stampa i marken och gorma, "men hallå, jag kommer ju tillbaka till hösten, jag är inte föredetting än!". Och tur är väl det. Att jag kommer tillbaka till hösten, alltså. För trots att det här med farväl är hjärtskärande så vet jag ju ändå att jag återvänder hit ner redan i augusti. Det gör allting mycket lättare. Och allt är inte sorgligt med att flytta. Jag far ju hem till familjen på schlätta och där ska jag spendera sommaren bland Rossies-glass och sommarkurser om Harry Potter och vampyrer. Några kära återseenden och lite nya möten ska jag säkert också kunna klämma in.

Framförallt tror jag att det, trots att jag trivs så himla fint här i sydligaste sydsverige, är bra att komma bort ett tag. Det blir lätt så väldigt intensivt och jag längtar efter lugnet och vardagslunken uppåt Västergötland till.

Den stora frågan, den vi alla vill ha svar på, är förstås: Hur kommer min förskånskade blandfejkdialekt reagera på att återvända hem till sina rötter? Jag återkommer med mer information i ärendet så fort nya fakta inkommer.

Och så dagens note-to-self: en mañana mañana-mentalitet i sitt förhållande till disk kostar i regel mer än det smakar.

Analogt, alternativt Det snurrar i min skalle.

2011-05-26T16:17:00.002+02:00

I det trånga lilla färgköket på skolans tredje våning ligger luften tät av framkallningsvätskor och förväntan. Där agiteras, belyses och kemikaliedoppas dagarna i ändå. Alldeles fantastiskt. Jag framkallade den första rullen från den lilla plastkameran som jag beställde hem i vintras häromdagen, och idag har jag famlat runt i svagt rött ljus för att få över bilderna på papper. Det är lite som magi då man lägger fotopappret i framkallningsbadet och ser bilden växa fram. (Jag kan självklart inte låta bli att knacka med min trollstavsarm och mumla Aparecium. Placebolycka är ju trots allt också lycka.)

Hur som helst, här har vi mina första egenhändigt framkallade analoga bilder. Klicka på dem för att se dem större, och lägg gärna märke till de charmiga ansiktsuttryck jag sportar på de flesta av dem. (Jag måste väl nämna också att dammet finns på scannern i mitt underbara välstädade hem, och alltså inte finns med på papperskopiorna.)

Söndag.

2011-05-22T22:17:00.000+02:00

Idag hade vi lyxpicknick i parken med bröd och brie och frukt och musik. Hur mysigt det var? Himla mysigt! Sedan traskade jag hem och kastade mig först på soffan, sedan in i Jack. Kvällen bjöd på dunderunderhållning i form av regn och åska, och min humor ligger ungefär på den här nivån just nu:

Ja, det var nog allt för den här veckan. Hepp!

Diskbänksrealismen eller Orimligheter man tar sig för för att slippa plocka undan.

2011-05-21T20:14:00.003+02:00

Först och främst vill jag tacka för de fina TV-tipsen jag fick tidigare i veckan, jag har sommaren kirrad, verkar det som! Jag var lite orolig där att ingen skulle reagera på mitt shoutout; det hade ju inte bara inneburit att jag skulle tvingas lämna TV-soffan till förmån för någonting mer produktivt, det hade ju dessutom varit himla pinsamt. Så tack igen, ni räddar mig från två öden värre än döden. Eller åtminstone från lite arbete och obehag. Och det är ju nog så bra!

Utöver tipsandet påpekade Elin att det var roligt med ett längre inlägg från min sida. Det tänkte jag ta till vara på, i form av ett litet hemma hos-reportage. Minns ni bilderna från då jag var nyinflyttad i mitt gårdshus? Det har hänt en del sen dess, minst sagt, och jag tänkte att det kunde vara roligt med en liten uppföljning. Så, håll i hatten, här kommer ännu en bildbomb!

The Gårdshusä Exclusive Tour

Spring/Summer 2011

Vi börjar med hallen. Här har inte så mycket ändrat sig egentligen. Jag har inte orkat plocka undan säsongsopassande kläder och skor, så vinterkappan och höstkängorna samsas nu med flipflopsen och jeansjackan på en ganska limiterad yta. Dödsrelikerna har hittat hit, och försommaren innebar badklädernas flykt ur byrålådan ut i världen. Såhär ser där ut:

Låt oss så vandra vidare, raka vägen in i sovrummet. Här har det hänt desto mer vill jag lova. Till exempel så är mitt sovrum inte längre mitt sovrum och det som tidigare var min säng har istället transformerats till en garderob. Det här rummet använder jag nu för tiden bara då jag byter om samt då jag fixar håret. Guldspegelns charm är för stark för att motstå. På sovrumsbild nummer två hittar vi dessutom beviset för en av mina svaga sidor, jag är extremt dålig på att dra ut sladden då jag fönat håret. Elin har sagt till mig hur många gånger som helst, men det går från ena örat till det andra utan något motstånd alls. (Det är också högst intelligent att låta två burkar spraylim stå i den gassande solen. Bra där, bra där.)

Nästa stopp: köket. Här har vi mindre övergripande förändringar och fler detaljer, så jag tror vi kör kommentarerna direkt vid bilderna istället. Here goes:

Ovanför den öppna spisen samlas gärna husets alla jaha-och-vart-ska-jag-lägga-det-här-föremål. Alkoholen, reklamen, räkningarna, diverse skolarbeten, kvitton, hårnålar och ännu fler räkningar, allt i en enda röra.

Här har vi ett av de nyaste tillskotten: mammas gamla skivspelare. Den används, även om dammhinnan försöker bevisa motsatsen, mycket flitigt här i grådshuset. Jag misstänker att det är Micke som varit framme och typograferat på locket.

Steg ett i återvinningstänket: spara sånt som glas och plast och metall. Jag kommer aldrig till steg två, det vill säga själva återvinnandet.

Hej jag är supersvenne och har låtit en hel hylla i kylskåpet gå i tacosens tecken.

Nu är vi framme i hemmets hjärta. Från början kallades det vardagsrummet, numera tituleras det helt enkelt bara Rummet. Det är här the magic happens. Här sover, läser, äter, skolarbetar, facobookar samt socialiserar jag. Största delen av mitt liv ryms här helt enkelt. Vi kör lite bild-för-bild på Rummet också.

Först ut är en översiktsbild som man kan dra en hel del slutsatser från. Luckan i golvet leder ner till källaren, den är supertung och orkar jag väl öppna den låter jag den gärna vara så ett tag. Två veckor innan det är dags att flytta ut kom då idag ögonblicket som vi alla väntat på. Jag lutade mig över tvättstället för att komma åt nånting i garderoben, tog sedan ett steg bakåt och höll på att falla mot en säker död. Ganska direkt lovade jag mig att skärpa mig och börja stänga luckan. Den är fortfarande öppen. I övrigt kan påpekas att tvätten som hänger på tork hängt där i en vecka nu, och att "ovanpå garderoben" någon gång runt jul blev ännu en helt legitim förvaringsplats för sånt där som inte får plats någon annanstans. Typ kandelabrar, hårbottenskliare och diverse lådor till diverse teknikprylar.

Blandade filmer i ett stort genrespektra, ett turkost nagellack och en tallrik där någonting, jag minns inte vad, en gång inmundigats. Lägg gärna märke till sladdhärvan i hörnet också.

En deodorant och många färgtuber i fönstret.

Ännu en högst aktad avlastningsyta.

Här ser vi då det som ganska snabbt blev min nya sovplats. Soffa nummer två agerar nattduksbord, där vilar nu en Twilight-bok och ett brev från Luleå Tekniska Universitet angående en av mina sommarkurser: Vampyrberättelsen, från Dracula till Twilight. (Allt för ironin). Den uppmärksamme tittaren lägger också märke till att det är här nästan alla de Photo Booth-bilder jag lagt upp på sista tiden är tagna.

Här har min dator sitt huvudkontor. Då den här bilden tas laddar jag min iPod och facebookar frenetiskt. Än en gång, är man uppmärksam ser man att jag till och med har fått ett chattmeddelande. (Det var Kristine, hon skrev "tjo!"). Och då vi ändå är öppna och ocensuerade valde jag att inte ens stänga ner filmfönstret utan faktiskt outa mig själv med the Sci Fi-channel. Det är Battlestar Galactica vi ser i bakgrunden. S04E16. Tack för det beroendet. Verkligen.

Så kliver vi ner i källaren. Där hittar vi en gammal snusdosa som Micke glömt här sist han lånade min tvättmaskin och ännu ett bevis på min oförmåga att göra mig av med tomma förpackningar.

Och sist men inte minst, eller jo, faktiskt betydligt mycket mindre än resten av huset: badrummet. Man vet att det går bra då alla hygienartiklar i flytande form står upp och ner och dessutom spätts ut gång på gång med vatten. Och man vet att man är lat då man begrundar tidsintervallen mellan en hårfärgning och nästa och sedan ser att jag lyckats samla på mig hela tre tomma färgförpackningar.

Det var det! Nu har du fått en avslöjande inblick i mitt liv. Men jag måste ändå säga att trots att jag låtit mitt hem förfalla finns det fortfarande hopp. Min trädgård (den delen av gårdshuslivet som jag inte ansvarar för) är lika sprudlande och välordnad som alltid. Dessutom himla somrig, titta bara:

Nu önskar jag er alla en underbar helg och återgår till mitt lojala sällskap här i Rummet. Vi har ätit mat och ska nu dyka in i Funken Styr Våra Steg. Hepp!

Onsdagen och stressen och jag-tror-jag-snart-kan-andas-ut-igen. En.

2011-05-19T02:11:00.005+02:00

Sista-dagen-innan-redovisning-stressar sönder både mina händer och min penna. Nu har den gett upp och det tänker jag också göra. Men först, en liten tjuvkikning, eller var säger ni? (Förresten, gulheten mot slutet är solnedgångens fel.)

In other news: Idag har jag kidnappats, kokat, kreverat, konverserat och slutligen bestämt mig för att skratta åt det hela. Fullt upp med andra ord. Jag fick höra att mitt klarspråk är en härlig omväxling och det är ju ganska långt ifrån det här kan kanske tyckas. Jag har så svårt att motstå allitterationernas allure, men nog ska jag försöka vara lite klarare i kanten då och då i framtiden.

Dagens notering: Man vet att man käkat ute för mycket då man får för sig att man känner — och följdaktligen hälsar på — falafeltjejen då man går förbi henne på stan. Man vet också att man käkat ute för mycket då man tittar på sitt sorgliga kontoutdrag och magklumpas av att den 25:e låter vänta på sig en hel vecka till. Eller, man och man egentligen... Det är väl kanske bara jag.

Måndagstips!

2011-05-16T14:30:00.002+02:00

Jag tänkte att jag kunde köra ett litet utbyte här. Jag kommer med ett tips till er, underbara bloggläsare (ni har för övrigt blivit fler på sista tiden, himla roligt, vilka är ni?) och kan förhoppningsvis få ett tips tillbaka. Deal?

Mitt tips går ut till den som känner sig sugen på att plugga konst till hösten. Det är nämligen så att fram till på fredag kan man fortfarande skicka in arbetsprover till Österlenskolan för Konst och Design. Ni som följt med i mitt liv det senaste året vet ju att jag går på skolan, och har förhoppningsvis också uppfattat att jag trivs som fisken i vattnet här. Inte nog med att det bjuds på en uppsjö av spännande kurser och inte heller nog med att här finns en vacker gammal tryckpress och inte heller nog med textilborden på tredje våningen. Utöver allt det där med skolan och lokalerna hade jag väl aldrig kunnat tro att så många underbara människor kunde samlas på en och samma plats såhär. Men det har de gjort, banne mig, och jag kunde inte vara lyckligare över att jag har ett år till med i alla fall de flesta av dem. Så kom igen, kom och häng med oss! Mer information och ansökningsformuläret hittar man här.

Så, till the good part: återbetalning! Som de som känner mig vet så är jag barnsligt förtjust i TV-serier. Det är så fint att man kan få flera säsonger på sig att verkligen lära känna någon, till skillnad från filmens genomsnittliga typ-två-timmar-tid. Trist nog så börjar avsnitten på de serier jag för tillfället följer att tryta, och paniken växer för var dag. Ska jag börja fylla min vardag med väsentligheter nu? Ska jag börja göra nytta? Det låter lagom lockande. Det jag är ute efter är helt enkelt tips på bra TV-serier. De får gärna finnas i många säsonger, så att de inte tar slut på en gång. Men, som man säger, kvalitet före kvantitet, såklart.

Exempel på serier som jag sett, utan inbördes ordning och värdering, är: Freaks and Geeks, Skins, Flight of the Conchords, Big Bang Theory, Mad Men, Glee, True Blood, Boardwalk Empire, Sons of Anarchy, Upp till Kamp, Ingen bor i skogen, och så mina guilty pleasures, O.C. och Gossip Girl då såklart. Många fler säkert, några som är så pass guilty guilty pleasures att jag inte ens kan med att erkänna att jag har sett dem. Men, har du några tips på någe bra för mig att följa? Come one, come all, jag är dig evigt tacksam.

Fantastiska fredag den trettonde maj. Och sedan lördagen som följde.

2011-05-15T13:13:00.001+02:00

Bildbomb! Min underbara helg som sedd genom the nifty fifty. Micke dokumenterade badet; resten av bilderna tror jag att jag tog, med eventuella inhopp här och där. Jag tror inte att jag skriver mer än så, ni ser förhoppningsvis på bilderna hur galet vackert allting var.

Nu-är-det-sommar #1 och #2.

2011-05-15T11:01:00.000+02:00

(Åh, idag reser mor min över Östersjön mot Helsingfors och jag är så himla avundsjuk. Fast nog var hon lite orolig; Finlandsfärjan samma dag som VM-finalen Sverige – Finland går. Lite skräckblandad förtjusning kan jag tänka.)

Torsdag, 12.5.11.

2011-05-15T10:57:00.002+02:00

I torsdags fyllde Elin (som för övrigt skaffat sig en ny hemsida, kika in och efterskottsgratta för tusan!) 23 år. Detta firades med pizza, öl och mys med finsällskap i gårdshusets underbara sommarträdgård.

Den maximala hastigheten.

2011-05-14T23:26:00.002+02:00

Jag har haft ett alldeles fantastiskt veckoslut. Jag for till Vik och kom hem en dunderkväll, ett dopp i havet och en jeansjacka rikare. Dessutom är nu hela staden äppelblom och grillkvällar och bara ben i sommarsolen. Hur kan man inte älska det?

Bilderna från paradiset överförs till datorn just i detta nu och kommer troligtvis att finnas här imorgon. Under tiden får vi nöja oss med två bilder på yours truly i det älskade älskade Gårdshusä. Photo Booth är ju inte fy skam det heller, menar jag.

Såhär såg jag ut strax innan avfärd.

Och såhär såg jag ut strax efter det att jag kom hem. Med min nya – snedstreck Simons gamla – jacka. Hepp!

Onsdag.

2011-05-11T11:33:00.000+02:00

Teckningskurs i skolan. Jag ritar lite maniskt tusentals små streck och exploderar upp i skyn av solskenet och parken när det våras.

Seriöst är värdelöst.

2011-05-08T17:45:00.000+02:00

Rastlös i Gårdshusä, roar mig med att grimasera framför kameran. Hepp!

Omgång 2, Stjørdal – Sundsvall.

2011-05-04T18:25:00.002+02:00

Klockan är nu inte 18:25 och i brist på
tålamod och annat mod tror jag
vi flyr rakt in i solen.

Här hittar jag, och hittar på,
dolda budskap överallt.

Från kust till kust.

2011-05-03T20:57:00.002+02:00

Jag vet att jag säkert är ensam i världen om att se sträckan Malmö – Simrishamn som att faktiskt resa mellan kust och kust. Något med att Skåne är för sydligt för att delas in i West Coast / East Coast och något annat om att landet är så smalt här att det ändå inte räknas. Men det räknas nog mycket för mig och det känns alltid lite magiskt då jag reser just den vägen. Jag vet inte riktigt varför, men det är himla fint i alla fall.

Valborg.

2011-05-03T13:32:00.000+02:00

Dagen innan första maj for jag till Lund med Kristine och Kajsa. Där vandrade vi runt bland parker, lägenheter och en uppsjö underbara människor och framåt kvällen landade vi på en fest utanför Smålands. Jag har kommit fram till att det stället är fantastiskt fint.

Sedan följde sista-bussen-knas och en lång kall natt i jakt på öppna matställen i Lund. Klockan 07:10 satt jag äntligen på tåget mellan Malmö – Simrishamn och aldrig har en soluppgång skänkt mig lika mycket lycka som den morgonen.

Torsdag.

2011-04-29T01:52:00.000+02:00

Livet just nu är betapet, besök på simhallen och sammanstrålningar med underbara vänner. Jag har det alldeles för bra för regelbundna uppdateringar.

Måndag.

2011-04-25T22:11:00.001+02:00

Såhär såg en del av min ruta ut på påskutställningen. Kanske kommer fler bilder då jag lagt över nästa lass från kameran. Eller kanske inte. Känner jag mig själv rätt är det senare mer troligt. Men också mindre roligt. Så vi får väl helt enkelt vänta och se.

Idag har jag gjort saker som att sova, spela ut Sam and Max Hit the Road (galen nostalgistämpel där!) och både vinna och förlora Betapet. Imorgon ska jag förhoppningsvis ha mindre tunga ögonlock och mindre ont i överallt. För jag vill ut i solen, bort till skolan, upp bland molnen, hem till dig. (Damn it, här föll jag för min egen verklighetsromantisering. Jag kunde inte låta bli att Gyllene Tider-knorra till det, trots att det där sista inte har med mitt imorgon alls att göra, någonstans.)

Ensam kvar.

2011-04-24T19:50:00.000+02:00

Utställningen är avklarad, familjen har åkt hem. Ensam och utmattad sitter jag i mitt gårdshus. In a good way. En välbehagets tystnad och den sortens trötthet som man upplever då man har jobbat hårt. En kall öl och kvällssol på det och jag tror inte att en sen söndag i april kan bli värst mycket bättre än såhär.

Påskutställning.

2011-04-19T23:05:00.001+02:00

Man vet att man har en skev dygnsuppfattning då man känner att man "går hem tidigt" om man lämnar skolan strax innan åtta på kvällen. Men solen hade ju inte gått ner än, bara en sån grej! Idag var en bra dag, och den har dessutom dokumenterats och klippts ihop till en fin liten film på skolans blogg. Kika in!

Det blir lite tjat om skolbloggen nu, men jag lever och andas för tillfället utställning. Vilket ju får som en ganska naturlig följd att vad som händer på skolan är vad som händer mig. Så alltså: kolla in filmen, och kom gärna på vernissage på fredag klockan tio. Där kommer att finnas konst, varningstejp och underbara människor. Vad mer kan man begära?

Österlenskolan, ingång från Hamngatan 23, Simrishamn. Hepp!

Måndag.

2011-04-19T00:29:00.001+02:00

Utställningsveckan har börjat. Igår var jag här till efter midnatt. Idag är jag här till efter midnatt. Jag har ont i ben och axlar, färg på mina kläder och tusen kilo tunga ögonlock. Jag tror att min hjärna har slutat fungera och dör utställningsdöden.

Men på fredag är det vernissage och jag hänger desperat i tanken att det kommer vara värt det. Jag och Elin skriver på Österlenskolans blogg om vad som händer på skolan. Kika in vettja.

Solen.

2011-04-11T22:00:00.001+02:00

Idag har jag spelat basket. Hela kvällen. Utan jacka. Helt fantastiskt.
Bilden har jag dock inte tagit. Det har Elin gjort.

Jag har förresten glömt att nämna att Elin och Andreas har gjort en helt fantastisk film som ni bara måste titta på. Klicka här!

Helgen.

2011-04-11T21:49:00.003+02:00

Slår ett slag för mobilkameraestetiken i min dokumentation av helgen som varit. Jag for till Lund och skrattade mig hes, dansade sönder mig och träffade tonvis av trevliga människor. Söndagen spenderades med isglass i en park i staden, och sedan somnade jag klockan sex och sov i tretton timmar. Fin helg med andra ord. Den kommer för evigt vara inpräntad i minnet som den helg jag verkligen, verkligen lärde mig att Valborg allt som oftast infaller dagen innan första maj.

Danmark.

2011-04-08T19:56:00.000+02:00

Drog till Danmark och Louisiana. Himla fint. Ikväll spelar jag TV-spel och imorgon dansar jag i Lund. Livet leker.

Torsdagen.

2011-04-08T00:30:00.000+02:00

Försöker streama SVT Play men kommer bara två sekunder mellan hacken.
#jagalskarmittmobilabredband

Projektredovisningen är över och jag har gått från lättad till hyper till avslappnad till supertrött. Facebookade som om det inte fanns nån morgondag samt begav mig uppåt staden hem till Jakob, Andreas och skratten. Sedan hem igen för någon timme sedan för att ställa mig att laga mat. Varför i hela världen då? tänker ni, och det hela är mycket enkelt. Imorgon far vi västerut, jag och resten av skolan. Förbi Malmö, in i Danmark, hela vägen till Louisiana. Och då jag är blott en fattig konststuderande ska jag ha med mig matsäck, hepp!

Jag återgår till omstart av programmet snedstreck datorn eller in- och utloggar mig själv från Stay Connected. Pallarentedettanu. Jag vill ju bara kunna streama något innan jag ska sova.

Ghost of weekends past.

2011-04-07T17:01:00.000+02:00

Och så rubriklösheten, som en ironisk slängkyss åt mitt dilemmas håll.

2011-04-05T13:29:00.000+02:00

Mina hjärtslag ekar genom hela kroppen denna sista branta backe upp. På torsdag är det redovisning och jag är nästan, nästan klar. Allt som saknas är en ynklig liten mening; en sorglig samling ord som ter sig alldeles konturlös. Mer ogripbar än tankar eller vatten.

Jag letar efter orden, de perfekta, ultimata, men allt jag ser är ångest eller trivialitet. Kanske är det allt man har att välja på. Vi ville ha de sagolika äventyren men vi hittar allt som oftast bara nya berg av disk.

Om jag bara haft en gnutta mer, eller en gnutta mindre stolthet hade allting säkert ordnat sig. Vi kan väl låtsas för en stund att allt det här är enkelt?

Söndag.

2011-04-03T23:14:00.005+02:00

Utanför skolan såg man folk mest hela dagen idag. De små kioskerna i hamnen har öppnat för säsongen; nu kan man köpa glass eller thaimat eller humburgertallrik bara ett halvbra stenkast bort. Självfallet gick vi dit, Stine, Andreas och jag. Och det var varmt. Inte varmt för att solen låg på, utan varmt i själva luften. Himla fint. Himla, himla fint.

Jag började min arbetsdag på tredje våningen i skolan, där hjälpte jag Micke med rapportering. Han och Jakob fixar med tryck till Hacienda i Lund. Det var superhärligt att vara tillbaka i trycksalen, speciellt som jag börjat oroa mig för att jag skulle bli lite ringrostig. Men all is well that ends well, och det var nog lite som att en gång ha lärt sig att cykla.

Hela eftermiddagen ägnade jag åt att riva papper och skriva ut bilder. Det börjar dra ihop sig till skolans Påskutställning — som har vernissage på Långfredagen och håller öppet Påskafton och Påskdagen, come one come all! — och jag märker hur jag mer och mer har börjat samla ihop de saker som jag gjort under året. För att skaffa mig en överblick, måhända. Och det här med att skriva ut saker på papper och inte bara se dem på en skärm kan verkligen göra all skillnad i världen. Det enda som kan göra lika mycket skillnad är nog att sedan ta pappersutskrifterna från sin hög på skrivbordet till väggen. Så det gjorde jag. Lite såhär såg det ut:

Det övergivna tivolit.

2011-04-02T21:39:00.000+02:00

Rotar runt i arkiven som sagt, och hittar allt möjligt som jag glömt eller förträngt. Här har vi ett övergivet tivoli. Både bildligt och bokstavligt talat. Jag började i somras och kom aldrig längre än såhär.

2011-04-02T06:07:00.001+02:00

Min väckarklocka ringde just och jag har inte gått och lagt mig än. Ute börjar himlen ljusna och fågelsången överröstar mina tankar. Det känns att våren är på väg på riktigt nu.

Kvällen vad gin, tonic, dans och nästan Almost Famous. Men mer än något annat var den fantastiskt fina vänner.

Att bygga en dröm på.

2011-04-01T18:33:00.006+02:00

Idag lyssnar jag på den här låten. Vad annars?

Och förutom det då? Jo, vi hade en föreläsning om Picasso i skolan, och när jag kom hem fann jag mig plötsligt sittande vid köksbordet med pensel och palett. Hur hände det egentligen? Jag har ju då aldrig känt att måleri riktigt är någonting för mig. Det blev i alla fall ett självporträtt, akryl på papper. Milstolpe för mig då jag aldrig gett mig på att måla ansikten innan. Himla kul!

Vilken jävla anledning?

2011-03-31T22:57:00.000+02:00

Uppdaterar facebook, bloglovin, twitter och min mail och loggar in och ut på Skype sådär en gång i sekunden. Man borde kanske bara gå och lägga sig istället?

2011-03-31T13:08:00.002+02:00

Börjar arbetsdagen, alldeles på tok för sent, lite på det här sättet. Nu kör vi!
(Klicka på bilden för dagens låt!)

Torsdagen och kärleken till allt det triviala.

2011-03-31T11:19:00.003+02:00

Om man tänker att de stavat fel här så berättar den här väggen om
the story of my life.

Jag gick igenom tre års bildarkiv. Tusentals, tusentals och lika många minnen.

2011-03-30T05:30:00.001+02:00

Och trots att facebook säger mig att jag besökt blott 3% av världen är alla de här bilderna från ganska skilda håll. Geografiska gissningar, någon?

Måndagen och det fortsatta arbetet.

2011-03-28T17:30:00.002+02:00

Efterforskningar i skolan. Hepp! Som sällskap har jag kiwitröjan och en insikt om att det är dags att byta riktning.

(Det är Photo Booth-bombning här nu jag vet. Min kamerasladd var långlånad och hann blott återlämnas i två ynkliga sekunder innan den åter for iväg på nya låneäventyr. Hence the dålig bildkvalité, men vi hurrar väl ändå?)

Söndagen och arbetet.

2011-03-27T17:27:00.000+02:00

Skriver ut kontaktkartor i skolan. Hepp! Som sällskap har jag skrivarsurr och Röda Bönor.

En seg och sömnig lördag i ett soligt Simrishamn.

2011-03-26T22:34:00.003+01:00

Jag hade smått funderat på en Malmötripp idag, men efter gårdagens bravader dog jag soffdöden med Treo och en bok. Under dagen har jag hittat underliga blåmärken och otäcka små djur samt tagit en kort — med betoning på kort — promenad för att rensa i skallen. Och så har jag sett på film också såklart, det är ju lite det jag gör.

Ungefär såhär har jag sett ut, i stort sett från morgon till kväll. Lägg gärna märke till den frånvarande och dessutom lätt skelande blicken.

Jag ska åter stiga in i drömgångarna snart; ty imorgon är det söndag och då ska jag arbeta mig sönder och samman för att komma någonvart med mitt projekt. Eller så spelar jag Betapet isället. Risken finns.

Tisdag.

2011-03-22T11:42:00.000+01:00

Resterna av gårdagens migränanfall spökar någonstans bakom mitt vänstra öga. Smyger runt och hukar sig, ständigt redo för en ny attack. Om jag säger "Jag har glugglugg och för lite energi att göra något åt det" så förstår nog de som känner mig hur illa läget är.

Det finns många parallella tankegångar den här dagen. Först och främst: min dator lever. Lättnadens suckar är många och mer lättade än nånsin förr. Men även: solen skiner och jag tvingas ligga inne med en handduk över ögonen; Bob Dylan ska till Peace&Love och jag vill fara dit för allt vad jag är värd; projektveckorna rullar vidare och jag har varit sjuk eller med trasig dator eller huvudvärksutslagen sju av nio dagar. Stressen står och stampar sina fötter vid min ytterdörr och det enda jag kan göra är att skjuta arbetet till morgondagen än en gång.

Det var ju bra ändå att jag tog vatten till min frukost och inte apelsinjuice.

2011-03-18T17:14:00.001+01:00

Min dator har förmodligen dött vattendöden. Nu älskar jag mig själv och mitt sätt att skjuta på det här med säkerhetskopior. Har jag otur nu är alla bilder sedan sensommaren 2010 borta för all framtid. Jag har plockat fram min hårfön och hoppas på det bästa. Nu återstår alltså den vidriga väntan. Att vänta och se är ett råd jag får bra ofta nu för tiden och det finns nog ingenting jag avskyr lika mycket som just det. Tanken om att rycka bort ett plåster är ju himla mycket värre än själva ryckandet i sig.

Hur som... Det kan, av uppenbara skäl, dröja innan nästa uppdatering.

Tips!

2011-03-17T22:29:00.001+01:00

Jag tänkte passa på att slänga in ett litet tips här. För flera månader sedan fick jag en underbar bloggutmärkelse från min vän Elin. Hon skrev en alldeles fantastisk text om mig, som fick både hjärtat och tårkanalerna att svämma över.

Fick man utmärkelsen var det meningen att man skulle göra vissa saker, man skulle skriva lite om sig själv och ge utmärkelsen vidare till fem andra personer. Det har jag inte gjort. Jag är bra på att låta tiden gå, och sedan gå lite till, så att det till slut blir fånigare att faktiskt ta tag i saker än att bara låta dem glida obemärkt förbi. Ibland när jag känner att jag får för mycket ansvar, för många saker jag förväntas eller borde eller måste göra, så tar det bara stopp och jag kan inte göra något alls.

Vad jag däremot tänker göra är att tipsa dig som läser det här om att gå in och kika på Elins blogg. Där finns en mängd underbara illustrationer (som man dessutom kan köpa, vilken grej) och bilder på de kulisser som hon och Andreas arbetar på till den film de är igång att göra. Men framförallt tycker jag att ni ska klicka er in där för att Elin är en så fantastiskt fin person. Det sortens människa som får andra, eller i alla fall mig, att inse sin egen styrka. Jag är himla glad att vi hamnat i samma klass, och att vi dessutom ska fortsätta som klasskamrater ett år till.